Detta propagandalopp för att demonstrera cykelns användbarhet som fortskaffningsmedel kördes på 2-växlade brukscyklar från Husqvarna Vapen och arrangerades under 6-7 dagar 10 gånger åren 1951-1964 mellan Haparanda och Ystad. Bara 50 man fick starta.

Carl-Adam Nycop som ökade Expressens upplaga genom olika ”jippon” från starten i november 1944 berättar i sin bok ”Nyfiken med sting” att tidningens medarbetare Gösta Ollén gjorde Stålfarfar till en nationell superkändis. Särskilt gäller detta det första Sverigeloppet 1951 då Stålfarfar vägrades starta på grund av sin ålder 66 år. Han tog kortare raster än de normala deltagarna i loppet och låg på så sätt först hela tiden. Även andra kändisar deltog, t ex boxaren Olle Tandberg.

 

 

Priserna i loppet verkar väl tilltagna. Segraren fick 5 000 kr kontant, tvåan 3 000 kronor och trean 1 000 kronor. Alla som fullföljde loppet fick 200 kronor kontant och dessutom behålla sin cykel. Vi bedömer att segrarens pris i dagens penningvärde skulle utgjort 70-80 000 kronor.

 

Ruskig historia

Stålfarfar som hette Gustav Håkansson var smart nog att ta ordentligt betalt. Tidningarna tror han fick ihop 50 000 kronor för sina olika framträdanden före och efter Sverigeloppet. Nycop berättar att en ung lovande journalist skulle intervjua Stålfarfar som kom med Expressens eget reportageplan. När det landat på Bromma skyndade sig journalisten ut på landningsbanan. Stålfarfar vinkade åt honom från kabinen och han tog genvägen under ena vingen. Reportern kom inom radien för den ena roterande propellern som krossade hans huvud. C-A Nycop kunde inte behärska sina känslor. Med tårarna strömmande nedför kinderna och med stor svårighet att tala ringde han in en kort dödsruna till tidningens förstasida.

 

Körde genom Huskvarna

Vid etappmålet i Huskvarna vandrade ledartröjan över till orienteraren Lennart Hjortvall, Dalsjöfors. Skidåkarna Selm Stenvall, Torsten Gustafsson och Arne Viklund följde på platserna 2, 3 och 4. Ledaren vid etappmålet före sista etappen fick ett hammerlessgevär av Husqvarna Vapen. Cyklisterna startade från Huskvarna klockan 15 på lördagen för sista etappen 32 mil till Ystad. I Ljungby blir det några timmars obligatoriskt uppehåll.

Stålfarfar hade medvind i Skåne och förlorade bara ett par minuter när han fick stanna i Skåne-Tranås för att dirigera en ungdomsorkester. I Ystad blev det nästan upplopp när Stålfarfar närmade sig vattentornet. Det var bara någon kilometer kvar, när det puffade till i hans bakhjul. Punktering!! Han fick köra på fälgen fram till målet.

 

Hård avstängning

Stålfarfar var ungefär ett dygn före de tävlande cyklisterna och han använde 175 timmar. Håkansson kompenserade sömnbristen med kaffe och kakor. Tur för honom att kafferansoneringen upphört förste november 1945. Lennart Hjortvalls segertid var 83 timmar 54 minuter och 49 sekunder. Det blev en hård sekundstrid mellan de första fyra tävlande. Cyklist nummer fem i mål var ett par minuter efter tätkvartetten. Samtliga startande blev avstängda till och med 31 mars 1952 för brott mot amatörreglerna men beslutet överklagades av de flesta. Någon mil efter starten av sista etappen från Huskvarna krockade en av deltagarna med en bil och måste bryta men 47 deltagare fullföljde tävlingen trots strapatserna.

 

Kom aldrig i mål

Smålands Folkblad i juli 1951 saxar följande ur Turistföreningens årsskrift 1927. Två personer vandrade i fjällen och en av dem dröjde i hjortronmyrarna. Kamraten ropade på honom från en fäbod där de skulle övernatta. Skynda dig!! En skåning hade kommit med cykel över fjällen. Hans packning bestod av en liten väska, en filt, en rock och ett renhorn. Mannen hade brunt yvigt skägg och presenterade sig som Håkansson från Landskrona.

Stålfarfar saknades dock vid målet trots att han under några veckor varit landets mest omskrivna person. Han flögs i stället till Göteborg och uppträdde på söndagskvällen två gånger på Liseberg för ett arvode av 1.000 kr. Han fick träffa kung Gustaf VI Adolf en stund följande vecka. Läkarundersökningen av Stålfarfar efter loppet visade samma blodtryck som vid starten och vikt (67,7 kg). Håkansson ”utnyttjades av nöjesindustrin på ett icke riktigt smakfullt sätt” enligt Svenskans notis.

Källor: Svenska Dagbladets årsbok 1951, Folkrörelsearkivet/Smålands Folkblad 7 resp 9 juli 1951, C-A Nycop ”Nyfiken med sting” Sthlm 1971, Idrottsboken 1952, Per-Erik Lindorm ”Ett folk på marsch 1947-59” Sthlm 1967. Den svartvita bilden har tagits av Weine Karlstedt och färgbilden av Gunnar Berglund, som även svarat för texten.